optimisten slår tillbaka

höstbild

Jag är inne på min andra förkylning på mindre än fyra veckor och är hjärtligt trött på det, och andra delar av mitt liv funkar lite knaggligt för tillfället. Och ändå, så här en seg lördagkväll, upptäcker jag de där små sakerna och känner mig lite varm i bröstet och, ja, faktiskt glad!

För min lägenhet är ganska städad och saker ligger på sin plats och de bruna gardinerna gör rummet mysigt och fint. Lampan i taket gör ljuset gult och varmt. Mitt randiga duschdraperi matchar så fint klinkersgolvet och den bruna handduken och det gula badlakanet i badrummet. Det är fint. Allt är där det ska vara.

Och ute är det den där vackra hösten nu. Missa inte den, snart kommer mörka kalla november, men nu är det tiden med färgsprakande träd och knallblå himmel.

Och här inne hos mig spelas det bra musik och jag tänker på att jag har så sjukt fina vänner som kommer mig till undsättning när jag vacklar. Och jag har en praktikplats där jag trivs. Jag har bara varit där två dagar av fem, pga förkylningen, men jag längtar faktiskt till måndag. Bibliotek verkar vara the shit.

Och jag tänker pÃ¥ att för ett Ã¥r sedan hade jag inte förmÃ¥gan att känna det här. DÃ¥ var det bara det svarta som övertog allting. Och mitt liv är inte pÃ¥ nÃ¥got sätt perfekt nu. Men att jag ändÃ¥ kan känna livsglädjen, det är fanimej nästan… religiöst.

(Bilden har jag med benäget tillstånd stulit från min domänkamrat Karin. Seså, hälsa på henne också.)

Leave a Comment