det här är vad jag säger

Jag snor en gammal idé från Nina. Jag har alltså sökt på Google på “Stina är” för att se vad jag egentligen…. är.

Stina är van vid snö, skidor och norrlandsvintrar.
Jajamensan! Även om jag inte är någon fröjd på skidorna direkt. Sur blir jag också.

Stina är en otränad dumskalle.
Nämen det var väl inte snällt sagt. Men otränad är jag onekligen. Dumskalle förmodligen med. Okej då.

Stina är 29 år.
Nej, jag är 28 år. Hörde ni det, BARA 28. Bara barnet ju.

Stina är idag det dominerade verktyget för störningsanalys på den nordiska…
Det där lät ju fint, absolut. Men nja, va.

Stina är min allra bästa vän, säger Ingrid.
Åh, vad fint! Men vad jobbigt att jag inte minns att jag har någon vän som heter Ingrid. Tänk om någon har mig som bästa vän och jag inte ens minns vem det är!

Stina är mystisk.
Eftersom den träffen på riktigt handlade om mig (här) så måste det ju vara sant. Ja, Magnus, jag är mystisk.

Stina är sambo med Ulla.
Nej vet ni vad. Ulla är ju min mamma. Jag flyttade hemifrån för snart tio år sen.

Stina är förundersökningsledare.
Nej, men min ena storebror är polis. Jag kanske borde sökt på “Stina är inte” istället?

Stina är supersöt men har inget till röst.
Meh. Vad elakt. Jag har visst röst. Nu blev jag trumpen. Jävla Google.