det här är vad jag säger

Jag insåg att jag behövde en peppande playlist. Kriterierna var att låtarna skulle göra mig glad, få mig att vilja dansa, göra mig lite arg och/eller få mig att sjunga med. Framför allt fick de inte påminna mig om något som ens kunde andas deppigt. Därför är den kanske lite sådära o-creddig på sina ställen. Fast jag gillar ju sånt. Jag står till och med för det. Och lägger ut det på min blogg. På andra ställen är den bara bra.

Framför allt funkar den.

(Jag får löjligt mycket spam här plötsligt - vi snackar fyrsiffrigt, varje dag. Så om någon som inte kommenterat här tidigare inte får sin kommentar modererad så har jag tyvärr missat den. Blir man jättefrustrerad kan man maila mig på stina at cynisk punkt net och skälla på mig.)

Imorgon kväll blir det ju rena hembygdskänslan. Melodifestivalen alltså. Tommy Nilsson har ju bott däruppe ett tag och Andreas Johnson med familj har sommarhus typ hundra meter från mor och fars hus. Han lekte med mina bröder när de var små, enligt säker uppgift gick han under smeknamnet “storken” (för att han bodde nära vattnet…)

Så nu saknas bara Lill-Babs och idol-Cissi. Nästa år kanske. Varför inte en duett?

Men buhu. Den här senaste singeln från Tomas Andersson Wij är inte hans bästa, men videon gör mig till ett tårögt hemlängtande ynk.

http://www.youtube.com/watch?v=3I2cEzLw9So

Fotografer som fotograferar katter ska ha alla eloger har jag lärt mig idag. Särskilt de som fotar kattungar. De är ju aldrig stilla! Ikväll hälsade jag och Kristinas kamera på den lilla kisse som flyttar hem till mig om två veckor. Resultatet blev väl SÅDÄR kan man säga. Men en suddig bild är ju också en bild, så håll tillgodo:

Man har ju liksom så mycket att göra när man är tio veckor gammal!

Hoppa hit och dit till exempel. Sitta stilla kan man göra när man sover!

Och så måste man busa med syrran.

Ja…. precis.

Fast nu börjar jag bli lite sömnig, så jag kan ju sitta NÄSTAN stilla. Bara för din skull….