det här är vad jag säger

Nyss stod jag och hackade frukt till en sallad och det är såhär somrigt ljust och varmt i min lägenhet och PANG så var jag tillbaka (alltså inte bara mindes nu, hela känslan var tillbaka) vid picknicken i Humlegården förra maj. Det var ingen fruktsallad i närheten då, jag vet inte vad som gjorde det. Det kanske bara var kvällsljuset.

Sedan sjöng Nina Persson “And then you kissed me” på min stereo och då flyttades jag någon månad framåt i tiden, då jag satt i mina föräldrars bil och körde genom skogen till eller från Corn (och jo, jag hade den låten på en blandskiva jag lyssnade på när jag körde till henne).

Nu väntar jag på besök. Jag är sömnig. Iris sover i tvättkorgen. Jag vet inte vad jag vill.