snyft hulk fräääääs

GÃ¥r det ens att lyssna pÃ¥ “Briggen Blue Bird av Hull” utan att börja grÃ¥ta? Nu är det Sofia Karlssons variant som gör mig grÃ¥tfärdig. “Karl stod surrad och glömdes ombord” säger kaptenen - till Karls PAPPA. Som har Ã¥kt ut i stormen för att rädda skeppet utan att veta att sonen var där. Gud, nu börjar jag grÃ¥ta igen.

Vilket osökt pÃ¥minner mig om Maritza Horns skiva “Jämmer och elände” som finns i fin LP-version hemma hos mina föräldrar. När jag var liten hände det att jag satt med …eh… texthäftet (vad heter det pÃ¥ LP-skivor? gud vad ung jag är) och läste texterna till “I en sal pÃ¥ lasarettet”, “Drinkarflickans död”, “Lejonbruden” och den där lÃ¥ten om den förfärliga modern som gick pÃ¥ bal fast pojken lÃ¥g sjuk därhemma. Och naturligtvis DÖR pojken medan mamman har roligt. SYNDEN STRAFFAR SIG SJÄLV. I alla fall. Jag satt och läste texterna och grät floder. Jag mÃ¥ste nog leta upp den där skivan igen…

Maritza Horn -

1 kommentar »

  1. kristina said,

    juni 15, 2007 @ 8:12 e m

    Lejonbruden krossade mitt hjärta!

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Leave a Comment