smärtbäraren
Så länge jag kan minnas har jag haft en obskyr fantasi som går ut på att det vore så tufft om man kunde känna vad andra människor känner. Om man kunde kliva in i deras kroppar och känna hur deras huvudvärk känns, hur deras glädje känns osv. Framför allt vore det ju asbra för läkare. När jag någon gång har berättat om det här för kompisar har jag fått svar som ungefär: “eh… oooookej”. Underförstått: du är lite konstig du.
Och så har någon skrivit en roman om det!
Jag läste “Vem är det som bestämmer i ditt liv” av Åsa Nilsonne om medveten närvaro och där nämndes att hon skrivit en roman på ämnet: Smärtbäraren. Idag letade jag upp den på jobbet och började läsa på vägen hem. Och den handlar ju om just det! Huvudpersonen kan gå in i folks kroppar och känna vad de känner. Hon känner var de har ont, hur det känns när de rör sig, var ångesten sitter och vilka känslor de har. Hon noterar den bara och så tar hon över kropparna ett tag och får upp dem i bra form igen. Regelbunden mat, motion osv. Sen lämnar hon tillbakarna kropparna som har gått ifrån krisläget och sedan följer terapi, när människan är smärtfri och mogen för förändring. I löv it! Någon har tänkt som jag!
emma said,
september 27, 2007 @ 11:09 f m
Nog har jag tänkt att det vore coolt att kunna känna andras känslor…se saker genom deras ögon. Men att ta över deras liv och fixa saker drömmer jag inte lika mycket om
Bonita said,
september 29, 2007 @ 7:10 e m
jag har tänkt åt samma håll..fast inte riktigt så långt..men jag har tänkt att jag ibland önskar att folk kunde se in i mitt hjärta och själ eller hjärna och fatta vad jag menar/känner/tänker när jag inte tycker jag kan beskriva det tillräckligt bra med ord. Som när jag mailade Lemarc om hans nya skiva… nåja..han fattade nog på nåt vis ändå.