smärtbäraren

SÃ¥ länge jag kan minnas har jag haft en obskyr fantasi som gÃ¥r ut pÃ¥ att det vore sÃ¥ tufft om man kunde känna vad andra människor känner. Om man kunde kliva in i deras kroppar och känna hur deras huvudvärk känns, hur deras glädje känns osv. Framför allt vore det ju asbra för läkare. När jag nÃ¥gon gÃ¥ng har berättat om det här för kompisar har jag fÃ¥tt svar som ungefär: “eh… oooookej”. UnderförstÃ¥tt: du är lite konstig du.

Och så har någon skrivit en roman om det!

Jag läste “Vem är det som bestämmer i ditt liv” av Ã…sa Nilsonne om medveten närvaro och där nämndes att hon skrivit en roman pÃ¥ ämnet: Smärtbäraren. Idag letade jag upp den pÃ¥ jobbet och började läsa pÃ¥ vägen hem. Och den handlar ju om just det! Huvudpersonen kan gÃ¥ in i folks kroppar och känna vad de känner. Hon känner var de har ont, hur det känns när de rör sig, var Ã¥ngesten sitter och vilka känslor de har. Hon noterar den bara och sÃ¥ tar hon över kropparna ett tag och fÃ¥r upp dem i bra form igen. Regelbunden mat, motion osv. Sen lämnar hon tillbakarna kropparna som har gÃ¥tt ifrÃ¥n krisläget och sedan följer terapi, när människan är smärtfri och mogen för förändring. I löv it! NÃ¥gon har tänkt som jag!

2 kommentarer »

  1. emma said,

    september 27, 2007 @ 11:09 f m

    Nog har jag tänkt att det vore coolt att kunna känna andras känslor…se saker genom deras ögon. Men att ta över deras liv och fixa saker drömmer jag inte lika mycket om :)

  2. Bonita said,

    september 29, 2007 @ 7:10 e m

    jag har tänkt Ã¥t samma hÃ¥ll..fast inte riktigt sÃ¥ lÃ¥ngt..men jag har tänkt att jag ibland önskar att folk kunde se in i mitt hjärta och själ eller hjärna och fatta vad jag menar/känner/tänker när jag inte tycker jag kan beskriva det tillräckligt bra med ord. Som när jag mailade Lemarc om hans nya skiva… nÃ¥ja..han fattade nog pÃ¥ nÃ¥t vis ändÃ¥.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Leave a Comment