det här är vad jag säger

Matprojektet fortskrider. Inte utan besvär, och det är inte som att jag kommer dyka upp som en Paris Hilton-kopia i nästa månad (så att ni vet, det blir så jobbigt om ni förväntar er det och så kommer gamla vanliga jag), men ändå helt okej tycker jag. Jag har mina mål, och de är inte alltid de som VK tycker att man ska ha men det skiter jag i.

Däremot visade det sig, när jag väl köpte en våg i fredags, att jag tagit i en del i underkant när jag skrev in startvikten (jag gissade ju bara). Och nu har jag dessutom PMS och extra svullen i kroppen så imorgon, när det är vägdags, kommer det se ut som att jag har gått upp 3 kg på en vecka. Haha. Jag undrar om jag kommer få viktklubbspolisen på mig? Eller Anna Skipper.

Mina föräldrar kommer hit på fredag för att hjälpa mig handla saker till balkongen (svårt att baxa balkongmöbler på bussen insåg jag…). Eftersom jag känner mina föräldrar (jag känner dem väldigt väl, det är underbara människor <–kanske världens bästa sketch) så vet jag att det gäller att vara förberedd för det kommer gå undan. Och på IKEAS webbsida hittar jag då detta, det är ju kanske världens bästa grej:

Liggunderlag med ryggstöd! Alltid när jag ska ligga och sola så ligger jag antingen på rygg och blir uttråkad och får kramp i armarna när jag försöker läsa, eller så lägger jag mig på mage och läser och får dödsont i ryggen istället. Liggunderlag med ryggstöd är ju helt perfekt! *skriver upp på shoppinglistan*

En liten filmsnutt från igår, av förskräcklig kvalitet, på hur vi har det här hemma. Iris går runt runt och gnäller och Lilly slickar på kläder.

Jahaja. Så jag råkade gå med i viktklubb.se igår. Nu måste jag bara införskaffa en våg också, jag som inte vill ha någon. Och det är lite trixigt så här i början. Det är nästan tur att jag inte har något jobb så jag kan snöa in mig helt på att räkna ut hur många gram en ml väger av diverse matvaror som inte finns i deras databas (utan våg och med begränsade mattekunskaper är det lite …intressant).

Nå, hittills idag går det ju rätt bra. Vi får väl se hur länge det håller. Haha.

Det finns en nästan helt egen liten genre jag är sådär löjligt förtjust i. Låt mig ge er några exempel så kanske ni förstår ungefär hur jag menar:

Tomas Andersson Wij - Evighet
Maia Hirasawa - The Worrying Kind
Anna Ternheim - Shoreline
Billie Jean - Chris Cornell
I don’t like mondays - Tori Amos

Jag kan hålla på i en evighet, ni fattar va?

Du liv, vad du ändå är ensamt armt,
mot den dröm vi drömde om dig!
Och dock ha vi älskande ärligt och varmt
sått rosor vid villande stig.

Sått rosor, sått med vår bäste vän,
att vattnas av dalarnas dagg -
men gingo en höstdag den vägen igen
och blödde av nässlor och tagg.

Du liv, vad du ändå är ensamt långt,
när du växer i skuggans ljus!
När knopparna torka och hava det trångt
bland kullar av sollöst grus.

Du sjunger oss sånger att sorg är kort,
låtsar trösta när sol går ner -
men hav dina visors buller bort,
jag orkar ej höra dem mer!

Här somnar en man från sitt eget ve,
här slutar ett djur sin strid -
du liv, det var allt du hade att ge
och detta är dödens frid.

/Dan Andersson

(Och här önskar jag mig en youtube-video med Sofia Karlssons version av den men tji fick jag.)