blek och tärd med oklippt hår

Jag vågar inte snyta mig, för senaste två gångerna jag gjorde det slutade det i näsblod deluxe. Ett blodbad som aldrig slutar! Eller, det slutar ju men fan inte utan tusen vadd- och papperstussar, kall handduk på pannan och jag som sprattlar med benen för att det är så jäääävla äckligt när det rinner ner levrat blod i halsen.

Efter andra omgången, i förmiddags, blev jag så matt och yr att jag kände mig som sprungen ur en gammal roman. Jag låg på en solsäng i trädgården, orkade inte leta efter mina katter som sprang vind för våg och ville närapå ropa på blodpudding till lunch för att bota min akuta blodbrist, men besinnade mig.

Nu läser jag “För Lydia” som jag hittade i mammas bokhylla och förvirras över att den utspelar sig i fel tid. Middag blir visst pizza. Och rödvin, det är bra för blodet har jag hört. Och sÃ¥ knakar det i bihÃ¥lorna, och jag nyser lite emellanÃ¥t. Men snyter mig icke.

Leave a Comment