grooming

Jag har världens snällaste katt. Ja, den där fläckiga knäppstaren är jättesnäll också, men den vita fluffiga är så sjuuuuukt snäll. Jag uppskattar inte det nog (särskilt inte när hon jamar om nätterna och tycker att jag ska gå upp och roa henne).

Jag har sett hur hennes fluffpäls blivit mindre fluffig och mera tovig ju flera dagar som gått men försökt ignorera det så gott det går. Men idag fick jag se sanningen i vitögat; såhär kan vi inte ha det. Så det blev borstning och kamning och tovutredning och -klippning, och kissen sitter snällt i mitt knä för kamning är mysiga grejer. Och sen kloklippning i förebyggande syfte, och kissen sitter snällt i mitt knä. Och så, till slut, sätter jag mig i badkaret med kissen i knät och DUSCHAR. Och vet ni: KISSEN SITTER SNÄLLT I MITT KNÄ. Jag har duschat henne förr, och hon är alltid jätteduktig, men riktigt såhär stilla har hon aldrig suttit förr. Kroppskontakten var visst en bra sak, och inte en klo kände jag (erkänn att det är skitmodigt att sätta sig spritt språngande med en katt i ett badkar och släppa på vattnet?). Det enda som verkade riktigt stressande var när Lilly började skrika utanför badrummet (vad gör du med min kompis!!!??!!)

Nu, däremot, springer Iris omkring blöt och mager (det finns inte så mycket katt bakom allt fluff) och försöker få vara ifred i all sin ofluffighet. Är man prinsessa så är man. Men det är visst en annan katt som vill vara med och vakta så att det inte händer något mer förfärligt. Och så den här hemska människan som blöter ner henne också. (Så nä, det är inte läge för ett foto, tyvärr.)

1 kommentar »

  1. carin said,

    oktober 2, 2008 @ 12:23 f m

    Shit, vilken snäll katt. När min förra länghåriga, vanartiga vankatten Daisy, skulle badas bet hon mig i tummen som blodet stod som en fontän. Hon slapp bada mer efter det. Det var väl det hon hade räknat ut.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Leave a Comment