shut up & sing

Varje gång jag lyssnar på Not ready to make nice med Dixie Chicks får jag en klump i halsen. Varje gång till textraden

And how in the world can the words that I say
send somebody so over the edge
that they write me a letter saying that I better
shut up and sing or my life will be over

Nu har jag sett filmen Shut up & sing, och grÃ¥tit floder igen. Jag kan inte förklara det logiskt, alls, vad som gör mig sÃ¥ känslosam. Kanske är det bara just det som texten säger: hur ett sÃ¥dant rabalder kan födas av att nÃ¥gon säger sin Ã¥sikt. Hur sÃ¥ mÃ¥nga människor kan önska livet ur en person som säger en, rätt harmlös, Ã¥sikt (”I’m ashamed the president of the U.S is from Texas” (med lite reservation för ordvalen)). Och att jag är glad att jag bor där jag bor. Här skulle Ã¥tminstone ingen medelÃ¥lders man kunna sitta i TV och kalla en sÃ¥ngerska för bimbo och säga att hon skulle behöva ett ordentligt kok stryk utan att bli totallynchad i media.

Och sÃ¥ kan jag inte undgÃ¥ att kontemplera över hur mycket könet styr över det här. Om inte det vore tre rätt unga och snygga tjejer som sa de här sakerna, utan… tja, vad ska vi säga, en medelÃ¥lders man, hade det inte haft samma effekt. Hur jag vet det? Tja, Steve Earle fick en Grammy senast förra Ã¥ret. Steve Earle spelar country, är uttalat vänster (ja, till och med marxist har jag för mig), har skrivit betydligt mer politiska lÃ¥tar än Dixie Chicks nÃ¥gonsin har gjort och jag är rätt övertygad om att han uttalade anti-bush-Ã¥sikter pÃ¥ den konsert jag var pÃ¥ för nÃ¥gra Ã¥r sedan. Jag vet inte hur stort motstÃ¥ndet mot Earle är i USA, det är säkert rätt massivt pÃ¥ sina hÃ¥ll, men i närheten av hur hetsjakten var pÃ¥ Dixie Chicks är det inte. Och det gör mig inte bara ledsen att det är sÃ¥n skillnad. Det gör mig heligt förbannad.

1 kommentar »

  1. emma said,

    oktober 26, 2008 @ 4:02 e m

    Måste se den där dokumentären!

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Leave a Comment