det här är vad jag säger

Lilly utövar en av sina märkligare favoritsysselsättningar: slicka på fleecefilt.

Så var det då dags, att ta reda på om min magkänsla är något att ha. Gjorde jag rätt när jag tackade nej till två lägenheter jag sett för en jag inte sett? Kort sagt: jodå. Det är skönt att man kan lita på magen. Visst finns det negativa saker: ingen fläkt, fula sovrumstapeter, kanske inte jordens lugnaste/ respektablaste område (igår satt en, kanske inte så välvårdad, man nere utanför tobaksaffären och pratade högt om besökstiderna på Kumla. Jag bara säger!). Men i det stora hela: ljus, stor, luftig lägenhet med sextiotalsdetaljer. Och det för en högst rimlig hyra och max 20 minuters promenad till jobbet. Det är ju sjukt bra.

På måndag blir det till att ringa värden dock. Jag behöver fixa installation till diskmaskinen, och rapportera en läcka under diskbänken. Och så måste jag fråga om portkoden (som jag inte fått) och hur faen man tar sig in till tvättstugan egentligen, och var man bokar. Jag känner mig lätt förvirrad. Ja, och så är det ett sådant lås som slår igen av sig självt och är inte det världens sämsta uppfinning? Jag blir ju livrädd varenda gång dörren slagit igen, att jag glömt nycklarna innanför. Så, försäkringsbolaget får säga vad de vill, men innan jag hunnit lämna en extra uppsättning på jobbet så låser jag bara överlåset.

Slutligen ska ni väl få se hur det ser ut också! I give you rundtur med skakig hand och dålig mobilkamera! Och så ber jag om ursäkt för min dialekt i förskott. Antingen pratar jag faktiskt sådär, eller så satte jag automatiskt på representationsdialekten. För jävlar vilken stockholmsdialekt jag har. “LuckOR” liksom. Det heter ju “lucker”. Jag måste sluta med det där, faktiskt.

Kate Perry - “I kissed a girl”

No, I don’t even know your name
It doesn’t matter
Your my experimental game
Just human nature
It’s not what, good girls do
Not how they should behave
My head gets so confused
Hard to obey

I kissed a girl and I liked it
The taste of her cherry chapstick
I kissed a girl just to try it
I hope my boyfriend don’t mind it
It felt so wrong
It felt so right
Don’t mean I’m in love tonight
I kissed a girl and I liked it
I liked it

Us girls we are so magical
Soft skin, red lips, so kissable
Hard to resist so touchable
Too good to deny it
Ain’t no big deal, it’s innocent

JAHA? Och vem fan bryr sig? Om det VAR en big deal kanske det vore något att skriva en låt om, men nu är det bara nån blandning av amerikansk moralpanik och uttjatade manliga fantasier. “Oh vad cooool du är som vågar kyssa en tjej fast du naturligtvis ABSOLUT inte är homo!” får jag känslan av att den förväntade reaktionen ska vara. Gud så tröttsamt.

Youtube - jag orkar inte ha skiten på bloggen, ni får klicka er dit.

Lite tassar i vägen, but still.

Alltså, jag gillar egentligen inte ens små brådmogna tioåringar eller Whitney Houston-låtar. Men jag började ändå storgråta åt den här tjejen i Talang 2008 i fredags. Buhuhuuuuu.

Mina föräldrar kommer hit på fredag för att hjälpa mig handla saker till balkongen (svårt att baxa balkongmöbler på bussen insåg jag…). Eftersom jag känner mina föräldrar (jag känner dem väldigt väl, det är underbara människor <–kanske världens bästa sketch) så vet jag att det gäller att vara förberedd för det kommer gå undan. Och på IKEAS webbsida hittar jag då detta, det är ju kanske världens bästa grej:

Liggunderlag med ryggstöd! Alltid när jag ska ligga och sola så ligger jag antingen på rygg och blir uttråkad och får kramp i armarna när jag försöker läsa, eller så lägger jag mig på mage och läser och får dödsont i ryggen istället. Liggunderlag med ryggstöd är ju helt perfekt! *skriver upp på shoppinglistan*

En liten filmsnutt från igår, av förskräcklig kvalitet, på hur vi har det här hemma. Iris går runt runt och gnäller och Lilly slickar på kläder.

Det finns en nästan helt egen liten genre jag är sådär löjligt förtjust i. Låt mig ge er några exempel så kanske ni förstår ungefär hur jag menar:

Tomas Andersson Wij - Evighet
Maia Hirasawa - The Worrying Kind
Anna Ternheim - Shoreline
Billie Jean - Chris Cornell
I don’t like mondays - Tori Amos

Jag kan hålla på i en evighet, ni fattar va?

Jag och Karin googlade skillingtryck ikväll. Ja, det är ju jag som har den där smått perversa dragningen till dödssorgliga gamla visor, helst sjungna av Maritza Horn, men det är alltid trevligt att försöka frälsa någon annan också. Vi hittade den här versionen av “I en sal på lasarettet”. Maritza Horn sjunger, och videon är en bisarr sims-variant. Jag fick dock ändå ta av mig glasögonen och torka bort någon tår. Det är ju så himla SORGLIGT.

Jag är löjligt förtjust i den här reklamfilmen för monster.se. Mest i musiken som jag känner igen men för mitt liv inte kan komma på vad det är för något. Hjälp?

Däremot har jag förstått att det är esperanto som talas i filmen. Det är lite roligt och OH så nördigt.